Ett (o)tekniskt geni(?)

Ett (o)tekniskt geni(?)

Jag har alltid sett mig själv som ganska teknisk. Jag menar, det är ju faktiskt jag som installerar TV-kanalerna här hemma. Och det är ingen annan än jag själv som fixar både telefon och dator när jag har införskaffat nytt. Så när jag idag fick uppdraget att fixa en elevs nya iPad så att den var likadan som den tidigare så tog jag mig an uppgiften med stort självförtroende. No problems! Detta fixar jag ltt som en plätt, vad ska jag göra resten av tiden jag får över?

Det sägs att högmod går före fall och jisses vilket fall. Jag slog ju nästan ihjäl mig så långt fallet blev. Där fick jag för att jag var självsäker. Ja, jag borde ju förstås ha vetat bättre, det borde jag. Saker och ting går aldrig som jag har tänkt mig så vad fick mig att tro att de skulle göra det idag?

Det hela började redan när jag skulle få av skyddet som satt runt iPaden. Inbrottssäkert och helt barnsäkert. Eller åtminstone Amy-säkert. Helt värdelöst om ni frågar mig. Jag kämpade och kämpade med att få av skyddet men det ville inte alls ge med sig. Efter nästan en timme fick jag ge med mig och be en kollega om hjälp. Slutligen fick vi då av skyddet.

Ok, det svåra momentet var nu avklarat. Trodde jag ja. Nänä, det visade sig att det i slutändan skulle vara det enklaste jag gjort på hela dagen. Att ställa in iPaden så allt blev rätt visade sig vara det svåraste. Ja, än en gång borde jag naturligtvis ha förstått att det inte skulle gå fullt så lätt som jag hade tänkt mig. DET BLIR ALDRIG SOM MAN TÄNKT SIG!

Men skam den som ger sig. Jag lyckades dessutom nollställa iPaden inte bara en utan TVÅ (2!) gånger. Men lyckades jag fixa den så eleven kunde börja använda den? Neeej, givetvis inte.

Till sist kom jag själv på varför jag inte lyckades fixa den. Det är ju en i P a d  And I don’t do iPads. Nope, never, just forget it!




Så, lagom till lunch bestämde jag mig för att ta i med hårdhandskarna och kalla in det tunga artilleriet: Vår it-ansvarige!  Efter lunch var han på plats och efter det var allt nästan fixat. Bara lite smådetaljer kvar som jag, tro det eller ej, faktiskt klarade av att fixa själv. Tjoho! Kände hur självförtroendet började krypa tillbaka lite via ena lillfingernageln.

Så, med vetskapen om att jag kanske är ett tekniskt geni ändå, ska jag nu hålla kväll!

Until next time...

Amy

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *