Vilken pärs!

Vilken pärs!

Så skönt det var att få trycka på knappen ”lämna in” och veta att nu äntligen var jag klar med hemtentan. Denna tentan har fått mig att slita mitt hår och gråta blod, men nu är den då äntligen inlämnad! Hallelujah!

Jag har suttit med hemtentan hela dagen. Eller ja, hela dagen förutom den där stunden då jag ”bara skulle vila en stund” och vaknar upp ett par timmar senare och undrar vem som stal tiden. Men det behöver vi inte prata högt om. Jag verkade behöva sova i alla fall och inte är jag piggare nu heller. Så det är väl bara att gå in och krascha i sängen igen. Nu är det åtminstone bara två grupparbeten som ska lämnas in senast måndag.

Som tur är så har jag hamnat i en helt fantastisk grupp som har gjort nästan allt arbetet redan. Jag har väldigt dåligt samvete för att jag inte har gjort mer så imorgon ska jag sätta mig och se vad jag kan bidra med där. 

Det blev förvisso en paus till i arbetet ikväll. Det starka suget efter en lyxshake blev för starkt så efter en tur till stan vid kl. 23 så var frun i huset glad igen. Min man är så snäll, så snäll, han ser till att köra mig i ilfart rakt in till Max så fort jag nämner lyxshake. Jag vet inte riktigt om det handlar om omtanke eller bara ren självbevarelsedrift. Överlevnadsinstinkten är stark i honom.

IMG_20200111_232206

Nähä, nu ska jag leta upp sängen och se om den vill fortsätta sin dejt med mig. Imorgon är det 1-årskalas för lilla Vera. Tänk, en till som blivit ett helt år äldre trots att jag inte har åldrats en sekund! Ytterligare ett av livets mysterier…

Until next time...

Amy

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *